Suicidprevention och efterlevandestöd

Illustration: Åsa Magnusson

Tillsammans med Ullakarin Nyberg, psykiater och suicidforskare, har vi tagit fram närståendestödet ”Sorgen efter den som inte orkade leva”.

Stödmaterialet ges ut i form av ett närståendehäfte med kompletterande film. Häftet innehåller information och verktyg för att ta sig igenom sorgen efter självmord, oavsett hur långt personen har kommit i sin sorgeprocess.

I framtagandet av skriften har hänsyn tagits till mångfald och kulturell bakgrund, olika trosuppfattningar och åldrar samt genus kopplat till olika typer av sorg vid självmord. Det inkluderar barnperspektivet gällande barnet som närstående samt fall där en ung person har tagit sitt liv.

Ordet närstående används för att visa på inkludering av både anhöriga, vänner, kamrater och kollegor. Genom översättningar görs närståendestödet tillgängligt på olika modersmål, inklusive minoritetsspråken.

Materialet är bildsätt med illustrationer av konstnären Åsa Magnusson som själv har förlorat sin son i självmord och använt bildskapande som ett sätt att bearbeta sorgen efter sonen Loves död.

Sorgen efter den som inte orkade leva går att beställla under publikationer.

Film
Häftet kompletteras av en film, i regi av Reuben Sallmander, där får vi möta fem närstående till Hamid som tog sitt liv för fem år sedan. Här berättar de närstående om olika stadier av sorgen, hur de har hanterat sin ilska, skuld, tro och kärlek för Hamid, samt hur de mår idag. Filmen gestaltas av skådespelarna Morgan Segerberg, Pernilla Göst, Inez Dahl, Adriana Savin och Reuben Sallmander. Se filmen på play!

Webbutbilding – kommer i höst
Ett behov som har identifierats tillsammans med sakkunniga under arbetet med att ta fram ett efterlevandestöd vid suicid, är utbildning/kunskapsspridning gällande betydelsen av livsfrågor och existentiella kriser i relation till självmord. Det vill säga att synliggöra det faktum att psykisk sjukdom och diagnos bara utgör en del av risken för suicid. Därtill på vilket sätt individers sammanhang och livsberättelser, inte enbart sjukdomsbild och journal, har betydelse, liksom tvärprofessionell samverkan i en vård- eller risksituation. Gäller i hög grad unga.

Mot den bakgrunden tar vi fram en webbutbildning med fokus på livsfrågor och existentiellt stöd. Utbildningen byggs utifrån verkliga fall, med syfte att stärka den breda kunskapen kring självmord, och att möta människan i kris med en helhetssyn. Målet är förnyad och kontinuerlig kunskapsförsörjning inom människovårdande verksamheter, samt bland volontärer och suicidpreventiva ombud på arbetsplatser, särskilt i skolor och i vården.

Utbildningen tas fram i samarbete med vård, kyrka och akademi, samt sprids i samarbete med andra organisationer som arbetar dels förebyggande, dels med närstående- och efterlevandestöd.

Utbildningen ska tydliggöra:

• att det i kontakten med personer som riskerar att ta sitt liv eller med närstående inkl. efterlevande är ”två experter som möts”, inte en hjälpbehövande och en hjälpare, utan två medmänniskor som ser varandra,
• att självmord inte alltid är en följd av psykisk sjukdom utan kan ha andra orsaker, såsom existentiella frågor och tillfällig livssmärta,
• hur preventivt arbete, inkl. uppföljning med efterlevande (som också är en riskgrupp) behöver göras tvärsektoriellt – samverkan mellan vård och övriga samhället, samt samverkan inom vårdteam och angränsande stödfunktioner,
• att det är mer som förenar människor i livsavgörande tankar, än som skiljer oss åt, även att ett existentiellt stöd uppstår här vi får dela våra livsfrågor med någon, varför interaktivitet är en viktig del.

Samverkansformer över samhällssektorer är en utmaning, men tvärprofessionella rutiner är en förutsättning för att bättre möta människan i kris. Vi behöver överbygga de organisatoriska mellanrummen och skapa en säker och trygg vårdkedja, inkl. en ”existentiell vårdkedja”, där också civilsamhällets stödfunktioner liksom kyrka och välgörande aktiviteter inom folkhälsa såsom motion, körsång, sociala aktiviteter, bokläsning osv får plats.

Målgrupper:

1. personer verksamma inom människovårdande verksamheter inkl. vård och omsorg, kyrka och elevhälsa
2. stödpersoner inom SPES och andra frivilligorganisationer,
3. personer/mindre grupper på arbetsplatser som suicidpreventiva ombud.

Utbildningen synliggör även särskilda omständigheter och befintlig kunskap gällande samhällsgrupper såsom:

• minoriteter (generella riskfaktorer, kan finnas en känsla av att vara i underläge gentemot en majoritet, språkliga frågor)
• personer med neuropsykiatriska diagnoser (att vara missförstådd, jämföra sig med andra samtidigt som man ofta själv är expert på att hantera sin situation, vilket inte alltid fångas upp av vården)
• utlandsfödda personer (ökad suicidrisk bland utlandsfödda)
• HBTQIA-personer (oro och utanförskap, att vara utanför normen)
• ensamma äldre samt äldre med psykisk ohälsa eller livssmärta
• barn och unga med psykisk ohälsa eller livssmärta

Hela projektet kring efterlevande och suicid möjliggörs genom stöd från Folkhälsomyndigheten.

Till vår hjälp har vi sakkunniga vid Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, SPES och MIND.

Källanvisningar
I Sorgen efter den som inte orkade leva hittar du tips på litteratur. Här kan du direkt gå till två av de avhandlingar som det refereras till.

• • Parents who have lost a son or daughter through suicide: Towards improved care and restored psychological health
    Avhandling av Pernilla Omerov, Karolinska institutet 2015
  • Suicide in the family: Towards improved care of bereaved parents and siblings
    Avhandling av Rossana Pettersén, Karolinska institutet 2014